nalikas

På förlossningen kopplas vi upp på en maskin i ca 40 minuter och personalen har skiftbyte. Efter en stund kommer det in en läkare och pratar lite. Säger att det inte har kommit någon vattenavgång. Jag nämner att jag har ont och hon skrattar lite och säger att det bara är lite förvärkar. Det kommer göra mycket ondare när det är dags. 

Vi kommer hem och Marcus går och lägger sig. Jag lägger mig i soffan och försöker sova. Tar alvedon. Vid 01 på natten börjar det göra jävligt ont. Eller det kanske har gjort lika ont hela tiden. Smärtan kommer varje 15-10 minut. Googlar. Går upp och går lite. Går ner och lägger mig i soffan. Somnar inte. Går upp och ligger bredvid Milo. Natten kryper fram och det gör riktigt ont. Vid 05 går jag in och väcker Marcus. Vet inte riktigt varför. Säger att jag har ont, inte sovit nåt. Går ner igen och tittar på tv. Marcus kommer ner utan jobbkläder. Säger att han stannar hemma och att jag ska ringa till förlossningen. Ringer igen och får till svar att jag ska ta alvedon eller bada varmt. Efter 10 minuter ringer personalen upp från förlossningen och säger att jag ska åka in om det inte släpper så kanske jag kan få något att sova på. 

Vid 08.30-09 åker vi in. Det gör ont. Vi är väntade och får ett rum. En läkare kommer in och pratar med oss. Säger att hon misstänker att vi är i latensfasen. Men hon gör en gynundersökning. Jag var visst öppen 3 cm. Läkaren diskuterar med oss och försöker övertala oss att jag ska föda vaginalt. Vi står på oss (mig) och säger att jag vill ha snitt. Hon säger att hon ska prata med en annan läkare. Efter en stund säger hon att de ska försöka ta ut barnet inom 6 timmar. Klockan är 10 och vi får ett nytt rum.

Jag får sjukhuskläder och duschen. Duschar enligt anvisning och tar på mig kläder. Vid 11 skickar jag iväg Marcus på lunch. Vi vet inte hur lång tid det kommer att ta. Under tiden Marcus är borta kommer en narkosläkare in och pratar lite. En undersköterska kommer också in och presenterar sig. Ont gör det och jag går runt i rummet och lyssnar på Volbeat och Timbuktu. Marcus kommer tillbaka från lunchen och vi får veta att vid 13 har operation en tid. Vid 12.45 kommer undersköterskan, en elev och en barnmorska kommer in och sätter i en kad. 

Vid 13.30 tas vi in på operationssalen och det är 10 personer där. Jag får något äckligt att dricka. En bedövningsspruta i ryggen för att sätta en till spruta. Jag är spruträdd! Sen är det dags.. känns det kallt? Kallare? När de tror att sprutan gjort sitt så är det dags. Narkosläkaren sitter bredvid mig och förklarar vad som händer. Jag tror att det står i min journal att jag är rädd för att känna mig lämnad och inte ha kontroll. Allting går bra och 14.22 kommer en liten pojke. 

Personalen tvättar av den lilla pojken och går iväg med pojken med Marcus. Det skriks från pojken. Marcus och pojken kommer tillbaka och personalen lägger Bebisen vid bröstet. Efter en stund går Marcus och bebisen iväg igen eftersom det är fullt på förlossningen. Marcus och bebisen ska sitta i tv-rummet på förlossningen och jag ska till uppvak igen som förra gången. Men först ska det sys. 

På uppvaket får jag dricka vatten för första gången sen igår kväll. Hade för ont på morgonen för att äta frukost eller nåt. Det var det godaste vattnet jag har druckit. Vid 17 kommer Marcus och bebisen till uppvaket. Äntligen! Vi har en trevlig stund tillsammans. Jag börjar kunna röra benen igen. Vid 18 kommer vi till BB och middagen har varit. Marcus går och köper lite på affären och köper asiatiskmat. Friteradkyckling vill jag ha. Vi åt det när Milo kom och det var jättegott då. Vid 19.30 kommer Marcus med mat och det finns ingen sötsursås. Jag har inte ätit sen 18 tiden igår. Och ingen dricka heller. Det är med bitterhet fångarna på fortet ses. Somnar gott på kvällen och sover med några uppvak för medicin bl a.