nalikas

Tänkte ge mig på det här en gång, men vi får se vart det leder. Jag är ju väldigt mån om mitt privatliv, men jag ska försöka ge dig min syn på det här utan att hänga ut någon för mycket eller avslöja för mycket om mig själv.

 

 

Jag tyckte faktiskt väldigt mycket om dig, men det är svårt att respektera någon som får en att må dåligt. Du säger att du inte klarar av att se mig ledsen, men du gör ändå vad som helst för att bryta ner mig. Du går på mitt utseende, mitt sätt att vara, prata, andas. Jag tycker fel och tänker på ett sätt du inte klarar av. Du försökte ta ifrån mig det jag var mest stolt över att jag åstadkommit själv. Jag försöker att respektera dig, men när du förnekar vad du sagt så har jag inget att säga. Det är jag som får leva med orden som har sagts medan du bara kan glömma bort att du sagt det.

 

 

Men i alla fall..  För några veckor sen så var jag ute med en kollega och jag såg väldigt mycket fram emot det. Få gå ut i Gävle med några vuxna människor och inte springa på dig. Men Gävle är tydligen inte tillräckligt långt bort. Jag hade jätte kul i Gävle. Missförstå mig inte. Jag hade det jätte bra i Gävle. Åt god middag och snackade skit med 40-åringar. Jag hade kul på Harrys också. Drack drinkar och dansade loss. Träffade på gamla vänner eller nåt. Väldigt trevligt var det. Sen dyker de upp från ingenstans. Efter lite ångest var det dags att sätta mig bussen hem och där är de igen. Så det ringdes ett samtal.