nalikas

2015-året då Milo började att gå

Kategori: ett år har gått..

Egentligen borde jag stressa med mat för att hinna till jobbet, men har mått illa hela morgonen och spytt under dagen så det är bara att sitta hemma i soffan under hela dagen i den lilla glittriga svarta. För nyårsklänningen jag skulle ha på jobbet åkte på i alla fall. 
2015 börjar att närma sig sitt slut och jag ser folk statusuppdatera om 2015 på Facebook. Mycket glädje och sorg har 2015 givit folk. Här är mitt 2015..


Året började utan baksmälla eftersom att nyårsafton spenderades nyktert. Januari gav annars rutiner, promenader, sovmorgonar, längtan till jobbet, en utekväll med Ann plus vänner, BVC, barnvagnsbio och mys.


I februari började vi på babysim varje måndag. Alla hjärtansdag firades med att fira Leo och på kvällen vart det hämtmat från tzatziki med hyrfilm. Annars var det babymys, amning och lite besök. Rutiner fortsatte. 


Jag var sugen på att börja jobba i mars och spara lite föräldradagar, men jag kände mig inte helt redo och så vågade jag inte för jag var rädd över vad folk skulle tycka. Vi åkte till Stockholm också och träffade omtyckta vänner och jobbiga föräldrar. Vi var på Lisas två-årskalas också. 


Påsk firades i april och sovmorgonarna vart mer sällsynta och ersattes med morgonar sex på morgonen. Ny telefon vart det också. Vi åkte upp till Sollefteå och hälsade på uppe i stugan. Vi tog en spadag och badade utan Milo. Renovering av garage börjades. 


Milo döptes i maj så i början på månaden var det mycket bakning och förberedelser. Jag gjorde mitt första jobbpass också på 7 månader. Vi var på ett till dop på min födelsedag och kvällen spenderades på Allstar. Vi hade familjedagar och åkte till Högbo och Falun. I slutet på månaden var jag på Louises möhippa. 


I juni var det bröllop. Och jobb. En tråkig sak hände Marcus familj. Och midsommar. Annars försöktes dagarna spenderas med Marcus och Milo. Vi hann även med Furuvik och ockelbomarknaden i vanlig ordning.  


Juli var regnig, men det gjorde inte så mycket eftersom att jag jobbade. Mamma var på besök också. Jag, Ann och Kalle hade en utekväll på allstar och såg Timbuktu. Marcus fyllde år så det var att prova en ny restaurang som han var sugen på. 


I augusti var det jobb och familjemys. Det vart även en tripp upp till stugan med Leo. 


Båda jag och Marcus jobbade i september så det var jobb och passa på att mysa när vi kunde. 


I oktober var Marcus föräldraledig igen och jag började på ett nytt jobb. Vi var även i Stockholm och gick på fotboll. Mamma kom upp också så vi passade på att hitta på saker som hockey, bio.


I november fyllde bebis 1 år så det var kalas. Annars var det jobb, få vardagen att gå ihop, handla.


December har innehållit mycket roligt. Vi hade en helg i Stockholm och träffade efterlängtade vänner och gick på en hockeymatch. Vi hann med en dagskryssning för julbord och handling. Bio har hunnits med och Marcus vän från USA har varit här. Jul har varit underbar förutom snön med sin frånvaro. Sista dagen spenderades sjuk. 


Började inlägget vid 11 tror jag och nu är klockan 20.20


Årets låtar: thinking out loud, ett sista glas, Johnny G, El pardòn, see you again, inte stor nog, hey mama, fourfiveseconds.

Årets vän/vänner: funderar på att stryka den här kategorin eftersom att alla mina vänner är bra. Ingen är väl bättre än någon annan, men måste jag välja en så är det nog Marcus. Han är min bästa vän! Annars är jag väldigt glad över att jag har Mickis och Fia här uppe att umgås med.

Årets minne: första gången Milo skrattade.

Årets bedrift: amning och hur mycket man klarar av med sömnbrist.

Årets bästa: Milo!!!!

Årets sämsta: att Marcus morfar gick bort.

Årets känsla: glädje
 


Det har ju hänt mycket med Milo för oss. Han har kunnat sitta själv, stå själv och nu går han. Han har börjat prata, få känslor. En liten människa.   




Det har ju hänt en del i Sverige och världen. Vi kommer aldrig att glömma vad som hände i Paris, allt hat som har kommit till världen, terrorismen som finns, morden som har skakat oss, flyktingkrisen och hur Sverige slutade vara det land jag ville ge Milo till sitt. 


Alla som lämnat oss, ni blir aldrig glömda!    



2016, vi är redo!!