nalikas

Vissa saker folk säger fastnar i mig. Det behöver inte alltid vara dem där inspirerande orden som fastnar. Ibland är det onödig fakta. Ibland är det bara ord. Min lärare i högstadiet brukade säga att "repetition är kunskapens mode". En sån sak som har fastnat. En kille som gick i min klass sade en gång "nångång kommer du att inse att dessa killar inte är nåt för dig". Jag hade nämligen en liten hang-up på en kille som var ganska öppen med att han tyckte om att röka saker som inte är lagligt och denna kille i klassen såg väldigt tydligt vilka typ av killar jag pratade mycket med. En helt vanlig kille som tyckte om fotboll satt och diskuterade biverkningar av att röka på och han var påläst. Mötte han några år senare typ 2009 på Systembolaget. Han var lika glad och trevlig och jag kommer alltid att komma ihåg vårt samtal. Senaste samtalet som jag alltid kommer bära med mig var med en kollega. Hon berättade om mycket elände hon varit med oss under hennes liv och jag sade att jag ibland önskar att man kunde dela upp eländet till alla människor än att vissa bara får skit (ser mig själv som någon som aldrig får skit) och då sade hon "kommer du ihåg NN? Hon var en människa som hade en så lycklig barndom med föräldrar som älska henne och varandra, hennes första kärlek blev hennes man som älskade henne över allt annat, han och deras barn hälsade på henne varje dag tills hon gick bort. Den tryggheten och kärleken hon har fått känna, den gav hon till alla hon mötte. Jag skulle aldrig önska henne något ont för att se hur någon kan vara lycklig och må så himla bra är.. Ja du förstår". 

När man kommer hem från jobbet hittar man en present från Marcus!