nalikas

För mig handlar det mycket om rätt tidpunkt. Vill jag skriva eller prata om en sak och inte gör det på en gång då blir det nog inte av. Jag skrev förut att jag skulle skriva ett inlägg, men hann inte med det och i nu läget så spelar det inte någon roll längre. Jag ville skriva om en flicka som tog sitt liv, men kom aldrig till ro. Hade saker att göra som jag tydligen tyckte var viktigare och nu så känner jag inte för det längre. Kanske händer det något som gör att jag kommer på dem tankarna igen.

 

 

Det har varit mycket Marcus de senaste dagarna. Eller det är väl rätt ofta mycket Marcus, men de senaste dagarna har vi pratat mycket och lärt känna varandra lite till. Jag och Marcus har varit fram och tillbaka i över fem år snart och än idag så lär vi känna varandra lite till.

 

Det känns konstigt att tänka på att jag bara var 21 år när jag träffade Marcus. Jag som trodde att man var på toppen av sitt liv när man var 21. Det känns konstigt att tänka att jag var så liten när jag och Marcus började träffas. Jag var 21 år och var på åhlens och letade efter julklappar. Och träffade bara idioter.

 

 

Sex år senare så sitter man och köper tavlor ihop. Planerar semestern och skrattar som vi vore barn. Vi har haft det ganska bra dessa dagar och jag hoppas att flera människor får njuta av vardagskärleken. Jag vet att Marcus inte är perfekt, men just nu känner jag mig ganska lycklig och vad som än händer i framtiden så är jag glad över den tiden vi har tillsammans för vi har hjälpt varandra att bli vuxna, lära känna oss själva och varandra. Vissa människor fastnar i huvudet precis som vissa låtar kan göra. Just nu nynnar jag på hallelujah..